Antoni Gaudi

           Antoni Gaudi

Gaudí var fed 25:e june 1852. Han var Spansk Catalan arkitekt och ledaren av Catalana Modernism. Hans verk är i stor del koncentrerad i Barcelona (t.ex. Magnum Opus, Sagrada Familia).

Gaudí var en mästare i hans jobb. Han studerade varje detalj av hans skapelser särskilt i keramik, målat glas, smidesjärn och snickeri som var hans skickligheten. 

Han Introducerade hel ny teknik i arkitekturen.

             Barndom och Studier

 Gaudí var föd i Reus. Han var den yngsta av 5 barnen. Bara 3 överlevde till vuxenlivet (Rosa, Francesc, Antoni).

 Gaudís exakta födelseplatsen är okänd för att inga dokumentär har blivit hittad.

Han var döpt i kyrkan Sant Pere Apostol i Reus dagen efter han var föd, under namnet Antoni Placid Guillen Gaudí i Cornet.

 Han trodde Medelhavet människor förses med kreativitet, originalitet och en medfödd känsla för konst och design. Gaudí beskrivs enligt uppgift denna distinktion genom att ange "Vi äger bilden. Fantasi kommer från spöken. Fantasy är vad folk i norra äger. Vi är konkreta. Bilden kommer från Medelhavet. Orestes vet sin väg, där Hamlet slits sönder av sina tvivel".

 Gaudí njöt av att vara i naturen och studera den. Den intressen ledde honom till att gå in på Centre Excursionista de Catalunya i 1879 (27 år gammal). Organisationen ordnade expeditioner att utforska Catalunia och södra Frankrike. 

 Unga Gaudí led av dålig hälsa. Hans religiösa tro och strikt vegetarianism ledde honom att göra flera långa och svåra fastan.

 Gaudí deltog i en förskola som drivs av Francesc Berenguer, vars son, även kallad Francesc, blev senare en av Gaudís främsta assistenter. Han rekryterades till Piarist skolan i Reus, där han visade sina konstnärliga talanger genom ritningar för ett seminarium som heter El Arlequin. Under denna tid arbetade han som lärling i "Vapor Nou". År 1868 flyttade han till Barcelona för att studera undervisning i klostret del Carme. I hans ungdomsår Gaudí blev intresserad av utopiska socialismen.

 Mellan 1875 och 1878, avslutade Gaudí sin obligatoriska militärtjänstgöring i infanteriregemente i Barcelona som en militär administratör.

 Hans dålig hälsa hindrade honom från att behöva slåss i tredje Carlist kriget, som varade från 1872 till 1876. År 1876 Gaudís mor dog vid 57 ålder, liksom hans 25-årig bror Francesc, som hade precis tagit examen som läkare. Under denna tid studerade Gaudí arkitektur i Llotja skolan och Barcelona Higher School of Architecture, han tog studenten i 1878. För att finansiera sina studier arbetade Gaudí som föredragande för olika arkitekter och konstruktörer. Förutom hans arkitektur klasser, studerade han franska, historia, ekonomi, filosofi och estetik. Hans betyg var genomsnittliga och han ibland misslyckades med kurserna. När lämnar honom hans grad, Elies Rogent, chef för Barcelona Arkitekturskolan, sade: "Vi har gett denna akademisk titel antingen en dåre eller ett geni Tid visas."

            Vuxenlivet och professionella arbete

  Gaudís första projekten var lyktstolpar han utformade för Plaça Reial i Barcelona, de oavslutade kiosker Girossi och Cooperativa Obrera Mataronense byggnad. På Paris världsutställningen 1878 visade Gaudí ett skyltfönster som han producerade för handsktillverkaren Comella. Dess funktionella och estetiska Modernista designen imponerade katalanska industriman Eusebi Güell, som sedan beställt några av Gaudís mest enastående arbete. Gaudí blev också en vän till markisen av Comillas, styvfar av greve Güell, som han konstruerade "El Capricho" de Comillas.

År 1883 Gaudí sattes i laddning av det nyligen initierat projekt för att bygga Barcelonas katedral som heter Basílica i templet Expiatori de la Sagrada Família. Gaudí helt förändrade den ursprungliga designen och genomsyras det med sin egen distinkta stil. Från 1915 fram till sin död ägnade han sig helt åt detta projekt. Med tanke på antalet uppdrag han började ta emot, var han tvungen att förlita sig på hans team att arbeta med flera projekt samtidigt. Flera av de arkitekter som arbetade under honom blev framstående i fältet senare. I 1885 flyttade Gaudí till landsbygden Sant Feliu de Codines att undkomma koleraepidemin som härjade Barcelona. Den 1888 Världsutställningen var en av ERA viktigaste händelserna i Barcelona och representerade en viktig punkt i historien den modernistiska rörelsen. Ledande arkitekter visade sina bästa verk, inklusive Gaudí som lyfte huset han utformad för Compañía Trasatlántica. Därför fick han en kommission för att omstrukturera Salo de Cent i Barcelona kommunfullmäktige, men detta projekt slutligen inte utförts. I början av 1890-talet Gaudí fick två uppdrag från utanför Katalonien, nämligen biskopens palats Astorga och Casa Botines i León. År 1899 Gaudí gick Cercle konstnärliga de Sant Lluc, en katolik konstnärer samhälle grundat i 1893. Den konservativa och religiösa karaktären av hans politiska tänkande var nära kopplad till hans försvar av den kulturella identiteten av katalanska folket. Gaudí arbetade på fler proekt samtidigt i början av århundraden. De reflekterade hans övergång till en mer personlig stil inspirerad av naturen. År 1900 fick han en utmärkelse för bästa byggnad från Barcelona City Council för hans Casa Calvet. Mellan 1904 och 1910 han byggde Casa Batlló och Casa Mila, två av hans mest emblematiska verk. När han började sin karriär flyttade han runt flera hyreslägenheter i Eixample-området. Slutligen, år 1906, satte han i ett hus i Güell Park som han ägde och som hade konstruerats av hans assistent Francesc Berenguer. Han bodde i huset fram till 1925, flera månader före sin död, då han började bosatt inom verkstad Sagrada Familia.

 En händelse som hade en djupgående inverkan på Gaudís personlighet var tragiska veckan 1909. Gaudí kvar i sitt hus i Güell Park under denna turbulenta period. Den antiklerikal atmosfären och attacker mot kyrkor och kloster orsakade Gaudí att oroa för säkerheten av Sagrada Familia, men byggnaden flydde skada.

 Under Parisutställningen maj 1910, tillbringade Gaudí en semester i Vic, där han konstruerade två basalt lyktstolpar och smidesjärn för Plaça Major Vic för att hedra Jaume Balmes hundraårsjubileum. Följande år han bodde som en konvalescent i Puigcerdà samtidigt lider av tuberkulos. Under denna tid han kom på idén för fasaden av Passion av Sagrada Familia. Årtiondet 1910 var en svår tid för Gaudí. Under detta årtionde upplevt arkitekten död hans brorsdotter Rosa i 1912 och hans huvudsakliga samarbetspartner Francesc Berenguer i 1914, en allvarlig ekonomisk kris som förlamade arbetet med Sagrada Familia i 1915, den 1916 döden av hans vän Josep Torras i Bages, biskop av Vic, den 1917 avbrott i arbete vid Colonia Güell, och 1918 dog hans vän och beskyddare Eusebi Güell. Kanske på grund av dessa tragedier han ägnade sig helt åt Sagrada Família från 1915, tar sin tillflykt i sitt arbete. Gaudí erkände hans medarbetare:

                        My good friends are dead; I have no family and no clients, no fortune nor anything. Now I can dedicate myself entirely to the Church.

Han deltog i några andra aktiviteter, varav huvuddelen var relaterade till hans katolska tro: i 1916 deltog han i en kurs om gregoriansk sång på Palau de la Música Catalana undervisas av benediktinermunk Gregori M. Sunyol. 

  Den 7 juni 1926, var Gaudí tar sin dagliga promenad till Sant Felip Neri kyrka för sin vanliga bön och bekännelse. Medan promenader längs Gran Via de les Corts Catalanes mellan Girona och Bailén gator, han drabbats av en passerande spårvagn och förlorade medvetandet. Polisen tog honom till Santa Creu Hospital. han dog den 1o june 1926, han var 73 år gammal. Han begravdes två dagar senare.

Av Arpie Amirians