Miljöaspekter

Miljöaspekter

Den stora staden Chicago är en ny stad där det mesta byggdes mellan 1880-1890-talet efter en brand. Stadens utveckling var bland de främsta i världen, befolkningen växte oerhört och arkitekterna utvecklade nya stilar och reste de första skyskraporna där. Skyskarapor utvecklades med industrin när nya byggtekniker uppfanns. De första var baserade på väggarna men sedan kom stålskelettet och då fick man genast mera frihet. Då fick man också större möjligheter att forma utseendet som man ville.

Vad gör staden unik? Det kanske är för att den byggdes helt ny efter branden? Men detta hände även med andra städer som Boston och San Fransisco. Det blev en tillväxt i alla fall, enormt snabb och svårslagen, men den konkurerade med New York, som sedan gick om. Det som Chicago hade till fördel var själva kärnan i byggena. Engagerade arkitekter som ville skapa format rum. Dessa fanns på Chicago School of Architecture som startades av arkitekten Louis Sullivan i mitten på 1800-talet. Han menade att resurser till byggen inte betyder något om man inte har en idé om vad man ska bygga, det måste finas en vision att verkställa. Det blir nästan religiöst kan man tycka. Men en vision om den nya tiden kan man märka i hög grad hos de stora byggnaderna, ett uttryck för ett nytt sätt att leva på.

Det fanns en liten text från Arkitekturmuseét som menade att arkitekturen och designen både kan göras till massproduktion och unika objekt. Det kan göras i stor skala för att locka många, men även dyrt och skräddarsytt till ett speciellt syfte. Frågan är då vad som är miljövänligt och hållbart i tiden.

De engagerade arkitekterna i Chicago skapade mycket i specifika syften och de är byggnader som fascinerar än. Och när det gäller specifika syften i arkitekturen så finns det sådant som hållit starkt genom tusen år, Thympanon och Pylon till exempel.

Idag generellt sett så har vi en tillströmning till ständigt växande städer och förorter. Vad beror det på? Vissa platser där städer ligger på är kanske inte så inbjudande, eller rentav farliga, så som vid områden där det ofta är naturkatastrofer. Andra städer ter sig inbjudande där det händer saker och möjligheterna öppnar sig. Man ska kunna uppleva mycket. Vi vänjer oss vid det moderna samhället som förstås innebär att vi bor i en stad där allt finns och där man inte behöver göra så mycket själv förutom att dra sitt strå i stacken.

Bygge vid vatten är ett lyckat koncept. Det ger ett andrum och plats att sträcka blicken på, även om staden bara kan växa inåt land. Men det kan vara bra för infrastrukturen också. Chicago, som ligger vid Lake Michigan, hade trots den gigantiska sjön inte någon vidare kommunikation ut mot vattnet. Det var mest privata segelbåtar vid små hamnar.

Skulle man jämföra denna stad vid vattnet med Poznan, som ligger mitt i inlandets Polen, så märker man genast att det känns lite mer instängt. Gamla stan är som en stor sluten gård och luften i stan är ofta stilla även om det är mycket livligt och även om en något stillsam flod rinner lite vid sidan om.

När det gäller vackra platser att bygga på så är Geirr Vettis lilla bergsby nära Skjolden ett mycket fint exempel. Bortsett från att det ät väldigt långt till tätbebyggelse så kan man inte bo mera fint. Husen gör mycket, de är så anpassade i sin miljö med gräs på taket och allt att de knappt går att se nerifrån Skjolden. Tänk om man kunde föra in lite mera sådant i storstaden!

Det som tillslut är värt att tänka på och som är viktigt för en stad är att den är levande och kommunikativ. Den ska helst ha något unikt och ha vatten på något sätt. Finns engagemanget och visionerna hos folk i staden så kan den växa och utvecklas. Chicago hade alltså detta och därför kunde man bygga en mångfald av olika höghus.

Av Betina